Torsdag.

Första tävlingsdagen. Det visade sig igår att det är lite fler hästar med än vi trodde och vi har startnummer 238(!). Inte först i alla fall. Gina får frukost vid sex och Evelina skötte om henne medan jag gick banan en gång till. Bestämmer mig för att mina steg igår var bra och gör en plan i huvudet för hur banan ska ridas. Efter det börjar en lång väntan. Tittar på typ 200 ekipage. Solen skiner, det är perfekt ridväder. Underlaget är superbra, banan verkar rytmisk så det finns inget att klaga på. Tittar på lite utrustning. Det finns verkligen hur många olika bettvarianter som helst. Skulle vilja ta med alla hem och prova de olika funktionerna. Men de som känner mig vet att i slutändan rider jag alltid på tränsbett i alla fall så det är nog ingen idé att lägga massa pengar på det, bättre att trimma lite mer på hästarna istället!

Till lunch blir det chickenwrap och två timmar före start laddar jag med två fullkornsmackor och en skål med färsk frukt. (Tips till tävlingsarrangörer hemma, mycket trevligare att kunna köpa en fruktsallad en varm sommardag än bara godis och glass) Det gäller att hålla blodsockret på rätt nivå inför hoppningen.

Vid halv fem är det dags att börja rida fram. Gina spänner upp sig när vi närmar oss banan, hon blir en helt annan häst när det är tävling, har verkligen en bra inställning.

Framhoppningen känns bra. På sista räcket hoppar hon upp och riktigt sparkar bak ut över bommarna.

Inne på banan. Redan över ettan känner jag att hon kommer att göra en bra runda och allt flyter perfekt fram till sista hindret där jag sitter lite stilla ett galoppsprång för länge och kommer en aning för nära. Tänker i luften att jag måste driva för att få fart till första hindret i omhoppningen och har lite för mycket ben, varpå hon petar ner det. Snöpligt. Se filmen här:

http://www.youtube.com/watch?v=wnFG6lSn7QU

Gina får morötter och klappar. Hon gjorde allt jättebra och det kändes lätt inne på banan, nästan som vilken tävling som helst. När hon har skrittat av får hon em-mat. Jag pratar med vår boxgranne som är från Israel. Han frågar hur det gått och tycker att det är ju jättebra. Han hade tolv fel och var jättenöjd, för han var bara med för att det var kul och tyckte att bara man kom runt banan var det ju fantastiskt. Med den inställningen har man ju lätt att vara nöd i alla fall. Alla i stallet är väldigt trevliga, hela tävlingsatmosfären är jättebra. I vårt stall står nästan alla svenskar men mittemot är en man från Turkiet. Han har med sig tre hästar och en hästskötare som jobbat i två dagar för honom. Hon förstår ingenting och han har det inte lätt! På kvällen hörde vi hur han hade världens genomgång inför morgondagen. När han sen skulle starta på morgonen hade hon sadlat ut fel häst med knoppar och allt, panik! Skönt att vi är ett så bra team, alla har koll på sitt.

När allt är klart går vi och tittar på visningen av auktionsfölen inför morgondagen. Sitter igenom alla sextio fölen. Och vilka föl det är, blir nog inte billigt. Runt omkring oss sitter flera stora internationella hingsthållare med kameror och fotar och väljer ut vilka föl de är intresserade av. Hoppas inte de vill ha några stoföl!

Startlistorna inför imorgon kommer. Tydligen är det startlistan ifrån idag fast bakvänd, så vi får nr 17.

På vägen hem köper vi taimat. Inte precis som Big Tai på Breared, snarare slemmigt men mättande!

Halv tio är vi helt slut, inget mingel i baren för oss inte. Hörde att Varbersposten gjort en artikel inför tävlingarna, med rubriken “Sofia Westborg siktar mot stjärnorna i världstoppen”. Nja, visst vill vi dit någon gång men det är kanske inget jag önskar att tidningen skulle skriva och i närheten av världstoppen är vi väl inte precis ännu så…Det var väl lite drastiskt kanske! Det är visst inte lätt det här med att prata med tidningar! Läs artikeln här på sidan 23: http://www.varbergsposten.se/Upload/VP_2010_38.pdf

Fredag

Tänk att det redan är kval 2. Tiden går fort när man har roligt!

Evelina började med Gina vid sex på morgonen. Jag och Martin gick banan vid sju. Tolv hinder, femton språng. En rolig bana att rida. Nu är det bedömning A:0. Vi har ju ingen chans på final med fyra fel igår men det är en individuell klass i alla klasser. Siktar på att rida innanför överallt men “lagom” fort.

Inne på banan hoppar Gina super igen, allt stämmer, flow! Men mot slutet känns hon lite trött och en bom åker ner på näst sista hindret. Kanske kunde jag drivit lie mer… Men helheten är väldigt bra. Hon hoppar verkligen såå bra och ingenting har känts svårt hittills. Så kul att känslan är bra! Se dag 2s hoppning här: http://www.youtube.com/watch?v=ote7MZSbSp4

Analyserar jag det har båda nedslagen kommit sent på banan, tror att dels så har hon blivit lite trött mot slutet. Det är stora hinder och hon hoppar med mycket luft i alla sprången. Det kan hända att resan känts av lite i benen på Gina i slutet av banorna också. Och dels så har jag tyckt att det känts så bra att jag slappnat av lite mot slutet och inte spänt bågen tillräckligt. På en sådan här tävling måste verkligen varje hinder ridas! För att konkurrera internationellt måste hästarna vara väldigt vältränade. Underlaget tar lite på hästarna också, det är vattnad finkornig fibersand. Det är en av de saker jag önskar mig mest av allt, en stor fibersandbana. Så bra det är att bara kunna lägga ut bommar och sitta och galopparbeta på så stor yta utan att underlaget eller liten yta sliter på hästarna! Det andra vi önskar oss är en lastbil!

Nu är det mitt på dagen och vi lunchpausar lite. Evelina och Martin sover. Jag är dålig på att somna mitt på dagen. Ska byta om och pyssla lite med Gina. Sen ska vi kolla en sista gång på fölen och verkligen kolla upp alla villkor inför auktionen. Vi är ju sugna på att köpa en liten gråben(“min” häst hos Svante som han hade köpt som föl här, den första hästen jag red breeders på bla.).

Sms:ade dagen resultat till mamma. Hon skrev tillbaka att farmor fyller år idag. Tur att jag kommer ihåg att farmor och mamma fyller år på samma dag. Grattis mamma! Och tacka alla ni som får stallet att flyta hemma, ni är toppen! Imorgon blir det b-final. Då får ni också veta om vi köpt någon eller inte, det kanske är lite vågat, den som lever får se.

På återhörande!!